• Lisa Frangeur

A birthday wish




Today it is your birthday. It would have been your 59th. I've heard that you should not regret things in life, but if there is anything I regret it is that I did not take time off from work that damned Tuesday to come and celebrate you on your 49th birthday. (ok, the job was to do backing vocals on Veronica Maggio, pretty cool and important at that moment.) Three days later I suddenly received the call that you were no longer with us. Everything went up and down. I would like to give you something special on this special day. It's a song. It was written during a turbulent time when I just became wife and mother - a time when I also thought a lot about whether the illness you suffered from could be passed on to my children. Death does not scare me, but the idea of ​​losing grip on life does. But you can't spend your time being scared, so I practice being brave and expressing myself in my own way, even if you thought I should've skipped that introvert jazz-thing. Thank you uncle Carl-Eric, from the bottom of my heart, for giving me the music. You were my great role model. We were supposed to be in the Eurovision Song contest - me as the artist and you as the songwriter. I still have your signed vinyl, I play your wurlitzer from time to time and I have actually made a music video just like you did in the 80:s. (Or two. Or maybe three). I'm also sure you'd like my new record better than the previous one. ;) Hope you can hear it from where you are.





Idag är det din födelsedag. Det skulle varit din 59:e. Du blev 49 år och 3 dagar. Har hört att man inte ska ångra saker i sitt liv, men är det något jag ångrar så är det att jag inte tog ledigt från jobbet den där förbannade tisdagen och kom och firade dig på det som blev din allra sista födelsedag. (ok, jobbet bestod i att köra Veronica Maggio på Debaser, ganska coolt och viktigt tyckte jag då) 3 dagar senare kom samtalet om att du inte fanns mer. Allt blev upp och ner.


Det blev försent för en födelsedagspresent den där gången, men jag skulle vilja ge dig något nu. En låt. Den skrevs under en turbulent tid då jag precis blivit fru och mamma - en tid då jag också funderade mycket på om den sjukdom du bar på skulle kunna föras vidare till mina barn. Döden skrämmer mig inte, men tanken på att förlora greppet om livet gör det. Men man kan inte spendera sin tid med att vara rädd, så jag övar på att vara modig och uttrycka mig på mitt eget sätt, även om du tyckte att jag skulle skippa det där med jazzen som var lite väl introvert och insnöat för din smak. Tack älskade morbror Carl-Eric för att du gav mig musiken. Du var min stora förebild. Vi skulle vara med i mello: du skulle skriva låten och jag skulle sjunga. Jag spelar då och då på ditt wurlizer, har kvar din signerade vinyl och jag har faktiskt också gjort en musikvideo, precis som du gjorde på 80-talet. (Eller två. Eller kanske tre). Jag är också säker på att du skulle gilla min nya platta bättre än den förra jag gjorde. ;) Hoppas du kan höra den från där du är.



/Lisa


17 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Nightly

Reflecting on reflections

I have always been very curious about the concept of mirror neurons and how we humans connect to each other through these. Being reflected in someone else for a while - a friend, a lover, or just a te